Medan jag dvalat i en och en halv vecka så har sommaren verkligen tagit över. Grönskan är fantastisk. Mimmi tog mig med ut på sightseeing idag, hon tyckte att jag legat inne och mossat alldeles för länge och det var bra tänkt. Vi kollade älven som står hög än, vi raggade lite i byarna och avslutade på Centrum där vi käkade lunch. Det var ungefär vad jag orkade med, kom hem och sov sen lite mer än en timme. Men jag måste utmana mig själv så här, för att se hur mycket jag orkar. Har bestämt mig att på onsdag till veckan så ska jag vara på jobbet. Att börja med en tredagarsvecka känns skönt. Morgondagens stora mission är att åka och klippa mig kl 12. Det blir också en utmaning, men en välbehövlig sådan. Och så har jag bestämt att jag behöver lite lyx i tillvaron så presentkortet på Hud & Salva som jag fick i julas ska utnyttjas, har mailat Ingvor och hoppas på en tid snart. Ska även ta och boka en tid hos min gamla arbetskamrat Anette på Calm and beauty för en lite lyxstund, men också en tid hos tandläkaren. Det behövs. Minst 6 år sen sist. Nu ska jag renoveras!!

Börjar sakta komma upp till ytan efter de senaste dagarnas äventyr. Känner mig långt ifrån pigg och alert, men jag hoppas det blir bättre dag för dag. Det som hänt är att jag fick missfall i v. 12, på det fick jag en atoniblödning som dränerade mig på blod så att jag svimmade sittande i bilen med Mimmi vid ratten. Som tur var så var hon så snabbtänkt att hon knuffade till mig så att när jag kräktes avsvimmad så fick jag ur mig det, även om jag chokade litegrann på mina egna spyor. Hon rusade in i entrén på PÄS och hade tur att hitta stabil personal från Älvsbyambulansen som övertygade mig att jag måste på akuten för att få ordning på blödningen. Väl på akuten insåg till och med jag att jag inte alls var pigg, kunde inte ens prata utan att domna i ansiktet och vitna om läpparna. Jag fick dropp och livmodersammandragande mediciner så att jag till slut fick en mer normal missfallsblödning. På akuten hade jag bra Hb 134, men jag förstod med tanke på vilka mängder jag blött sedan 6 på morgonen, att det inte riktigt var rättvisande. Dagen efter hade jag ett Hb på 105. Min egen uppskattning är att jag blött ut c:a 1-1,5 l blod. Jag är yr, trött och matt. Blir andfådd för minsta ansträngning, domnar i läpparna om jag pratar för länge. Har nu suttit uppe vid datorn en stund och det räcker, tappar färg och värme i händer och fötter och får en känsla av att jag sitter på gungfly. Hade hoppats att helgen skulle ge mig tillbaka alla krafter för att kunna jobba på måndag men just nu känns det längre bort än så...
Vad gäller missfallet så är jag realist, jag vet varför man får MF, jag går inte och tror att det är fel på mig eller att det här är något jag orsakat själv. Visst är det tråkigt, men jag gräver inte ner mig för det. Mitt fokus nu är att komma igen i mitt blodvärde, något som borde gå bra med tanke på min Hemokromatos och de höga järnvärden jag har. Sen ska man bara ställa om sin kompass, sätta upp nya mål i livet. Jag ser fram emot att det går så bra för Anna med hennes graviditet och jag är så glad att jag får följa den spännande tiden hon har framför sig.

Nåt annat jag är glad för är att jag inte körde bil själv, något jag hade tänkt, men när jag blött i 4 timmar kände jag att jag var matt och andfådd vid minsta ansträngning, så något i mig sa att jag INTE skulle köra själv. Mattias var ju magsjuk så han kunde inte lämna huset. Som tur var kunde Mimmi ställa upp och det är jag jätteglad för idag. Hon hämtade hjälp, hon var med mig inne på akuten, hon pysslade om mig, städade ur min nerspydda bil. När jag fått i mig droppet och alla mediciner så hjälpte hon mig ut i bilen och rattade mig säkert hem till soffan. Sen dess har hon varit en liten Nurse Diesel och kollat mig vid minsta lilla ansträngning, vaktat mig och tagit prover på mig. Idag ville jag hämta tidningen själv, kände verkligen för lite friskluft efter en veckas instängning, men då stod Mimmi och vaktade mig vid ytterdörren. Tyvärr har jag nog skrämt henne med hur jag betedde mig i bilen så nån mer skjuts får jag nog inte av henne.... Mehehe...

Så, det är vad jag pysslat med denna vecka, kunde ha varit värre, även om det inte var så kul. Har som tur är en rätt humoristisk inställning och syn på livet, så jag har faktiskt kunnat skratta en hel del åt allt som hänt.

"If life hands you lemons, make lemonade!" 

Helgjobb hägrar. Nu börjar den intensiva perioden som jag själv ställt till med. Varannan helg fram till de tre sista helgerna innan semester, då jag tjänstgör varje helg. Bara bita ihop och slita hund. Vila när tillfälle ges och njuta av lediga dagar. Som söndag och måndag. Då ska jag slappa och mysa.

Tänk att det är tio år sen den mest spännande resan tog fart. Vattnet som gick vid 8 på morgonen, väntan på värkarna som skulle ta sig. Bilresan in till Sunderbyn där vägarna var fulla av förväntansfulla människor som inte hejade fram oss utan den årliga MC-karavanen. Långa promenader på sjukhuset och sen strax före 8 på kvällen kom hon. Ella Agnes Elise Olofsson. Tre och en halv vecka för tidigt men med en vikt på 3955g. Jag är väldigt tacksam för att hon kom för tidigt. Undrar vilken vikt hon hade kommit upp i om hon stannat kvar tiden ut.
( iofs en vetskap jag är glad att jag slapp få veta...). Idag har hon så öppnat paket innehållande en kristallkrona, presentkort, kläder, filmer med mera. Inte längre mjukisdjur och söta små skor. Tiden går och det är ju tur.

Nu ska jag kolla till hur fikat tinar. Har en rulltårta att pimpa. Ella hälsar att alla är bjudna, utom mördare. Vilken tur hon redan nu vet hur man sållar i sällskapslivet!

Hahaha shit vad jag är flitig. På annat än att blogga. Men spela roll. Just nu är det hektiskt att hinna med bloggen också så den får vara lite tam och torftig.
Igår var jag med Anna, Levi och Ella i Luleå. Köpte lite kläder, lite presenter till Ella och hade allmänt trevligt. Det var mer folk på Storheden än inne i stan och det var ju lite intressant. På kvällen grillade vi med Mimmi och Viktor sen blev det film i soffan och därefter hägrade sängen.
Idag är det röj och städ som gäller. Har varit så jävla lat under en lång period, men idag kom ilet så då är det bara att hugga i och jobba. Snön har verkligen smält fort nu i dagarna och det känns som om man snart kan börja kratta. Till och med rabarberna har tittat fram!
 
En rolig och spännande nyhet har publicerats på min svägerska Annas blogg. Kolla in!!

Nu ska jag återgå till dammtorkningen, vilopausen är slut. När allt är städat ska vi ut på promenad i finvädret och efter det blir det bakning till kalaset på tisdag.

Här sitter man med en sjöborre i halsen och funderar på varför det snöar. Okej, uttrycket aprilväder är slitet och jag förstår vad det betyder, men man blir lika sur varje gång snön faller på de nytinade gatorna, eller på gräset som kämpat sig fram under snön. Varför kan inte vädret på hösten vara så? När man desperat vill ha snö i oktober för att allt är svart, mörkt, surt och deppigt, nä då regnar det så mycket att man får översvämningar. Nåja, vi människor är nog aldrig riktigt nöjda med vädret. För varmt, för kallt, för blött, för mycket snö, för lite snö, för torrt, för blåsigt och så vidare. Vi kanske måste skärpa till oss. Men jag är ändå sur för snön nu. Det kommer jag inte att sluta med.

Igår spenderade vi eftermiddagen i Storforsen där vi firade sambons morfar som fyller 80 på tisdag. Ett bra kalas som ackompanjerades av barnskratt, dragspel och trevliga människor. En dag att minnas!

Måste försöka göra ett ryck med Ellas presenter, på 8 dagar firar hon 10-års dagen och jag ligger inte bra till med presentinköpen. Skulle behöva en sväng till nån stad, men vi får se om det blir idag eller kanske till helgen. Hon är inte lätt att köpa presenter till, det hon önskar sig är presentkort, pengar och "vad som helst så blir jag glad"... Klurigt. Tur jag har köpt mycket presentpapper på Kontorsteknik så jag har många meter att slå in i. Kan tänka mig att det blir flera småpresenter...

Tiden går! Jag har inte bloggat på länge men jag har varit upptagen med att sköta lille guldlock från Norrabyn, varit i stugan och njutit av finväder! Men nu är det slut på sötebrödsdagarna med korta veckor och långa helger. Nu är dagarna och veckorna långa... Förutom valborgsveckan då jag är ledig 1-2/5.
Nedräkning mot sommaren har man också, är lite less snön och kylan, längtar efter gröna gräsmattor och varma dagar...Semester....

Tja, drömma kan man ju, tiden går fort och saker händer hela tiden! Bara att hålla i sig!

Det är vår. Ungefär all sand och allt grus i hela kommunen Älvsbyn verkar hamna i vår hall. Dammsugarens påse är nog ett mindre Aitik nu. Men okej. Detta ska ju går igenom varje år. Det leder också fram till sommaren. Fint!

Känner ingen större iver att blogga heller, inte mycket som händer i livet right now. Jobba, äta, sova. Dammsuga. Osv... Men bloggen får leva på sparlåga ett tag. Kanske blir det bättre närmare sommaren, vem vet?

Imorgon klipper jag barret. Behövligt. Och så på kvällen så blir det en sväng på byn, en ny sovrumslampa behövs då den igår kväll blåste ner i golvet. Behöver jag tillägga att den var gjord helt i glas? Miljarders bitar på golvet runt halv elva på kvällen är ingen höjdare alls. Dessutom exploderade glödlampan. Ännu mindre bitar. Fast det är ju I-landsproblem. Vem bryr sig om hundra år? 

Äsch. Sigrid vann Sveriges Mästerkock. Inte min favorit. Jag gillade Ubbe, Marco och självklart Lina. Men det är också onödigt energislöseri. Om en månad minns man inte heller det. 

Veckans:
Saknad: Min andra skatvinge i tillvaron Anna är i Tyskland och jag känner mig vingklippt. 
Jaaa!: Toastolen är beställd och kommer förhoppningsvis innan helgen. 
Prestation: Jag och mina jobbarkompisar var i Kanis och åkte igår. Lite öm i kroppen efteråt men roligt var det.
Finally!: Minin är besiktad och redo för sommarens äventyr. Bra. 
Kul att ses! Blev stannad av polisen igår och fick visa körkort och fick blåsa. Det var min unga polare från skoltiden som vinkade in mig. Kul att ses!
Reality check: Livet kan snabbt förändras. Bara på någon sekund. Ta vara på livet. Njut. Var tacksam för det du har, gnäll inte över det du saknar. Det är svårt, men man kan i alla fall tänka på det ibland. 

Nä nu ska jag sova. Torsdag imogon och det känns bra. Snart helg. Stugan hägrar.
 

Jag har jobbat hela veckan, har inget att rapportera. Funderar åter på att lägga ner bloggen eftersom jag inte har inspiration längre. Men än får den ligga kvar. Jag vet att jag skrivit så förut och ändå fortsatt men denna gång känns det verkligen, verkligen, verkligen som om jag är megaless och inte har en chans att känna glädje av att blogga igen. Så. Jag funderar ett tag till. Två av mina favoriter: 

I samma sekund som jag sa: "härligt, jag har sporlov!" så mulnade himlen igen. Så var det med det. Nåja, promenader ska promeneras, filmmys ska bedrivas och eventuellt ska jag ta tag i ett visst äckelprojekt. Städa förrådet. Brottas med spindlar i storleken mindre hund, ta bort spindelnät tjocka som lianer. Kasta skräp och annat som ackumulerats under några år. Fast jag har inte än bestämt om jag ska göra det. Har hittat flera skyll för att slippa. Ryggen vet du.

Till helgen ska det visst bli soligt. Det låter bra.

Jag håller tummarna att min filmhög ska komma idag. JAg har beställt en stor hög filmer från Discshop, bara i favoritgenren romantik och kostymdrama.

Har dessutom ÄNTLIGEN fått vara med i en kampanj på Buzzador. Oreos kakor. Det går ganska bra, man blir poppis när man bjuder på sånt. Pang tjong så fick jag även vara med i kampanjen för Nivea deo. Perfekt. Nu gillar jag Buzzador.